Marlene Gunnarsson
Verifierad ägare
23 mar 2026
Jag är mycket nöjd med kvaliteten och förpackningen.
Bild endast för referens. Den faktiska förpackningen kan variera.
Akamprosat (internationellt känt under varumärket Campral) är ett läkemedel utvecklat specifikt för att minska suget efter alkohol hos patienter som genomgått avgiftning och strävar efter långsiktig nykterhet. Till skillnad från disulfiram (Antabus), som skapar en aversiv reaktion vid alkoholintag, verkar akamprosat genom att återställa den neurobiologiska balansen i hjärnan som kronisk alkoholexponering stört — det adresserar alltså själva begäret snarare än konsekvensen av att ge efter för det.
Substansen utvecklades av det franska läkemedelsföretaget Merck Lipha (numera Merck Serono) och godkändes i Europa 1989. I Sverige har akamprosat funnits tillgängligt sedan 1990-talet och ingår i Socialstyrelsens nationella riktlinjer för behandling av alkoholberoende med prioritet 2 — en hög rekommendationsgrad som återspeglar den solida evidensbasen. Dr. Björn Hellström beskriver akamprosat som det mest "hjärnvänliga" av beroendeläkemedlen — det har en remarkabelt mild biverkningsprofil och verkar via en mekanism som direkt adresserar den neuroplastiska skadan som alkoholberoendet orsakat.
Akamprosat är receptbelagt i Sverige och finns som enterodragerade tabletter i styrkan 333 mg. Preparatets unika farmakologiska profil — det varken aversivt eller beroendeframkallande — gör det till ett attraktivt val för patienter som söker ett subtilt, biologiskt stöd i sin nykterhet snarare än en extern avskräckare. I klinisk praxis kombinerar jag ofta akamprosat med psykosociala insatser som kognitiv beteendeterapi och deltagande i stödgrupper, eftersom farmakologiskt stöd och beteendeförändring verkar synergistiskt. Till skillnad från Antabus, som kräver dagligt medvetet beslut att inte dricka, arbetar akamprosat mer i bakgrunden — patienter beskriver det ofta som att "suget dämpas gradvis" snarare än att det stoppas med en omedelbar barriär. Denna subtila mekanism gör preparatet lämpligt för patienter som söker en biologisk intervention utan den avskräckande komponenten.
Varje enterodragerad tablett innehåller 333 mg kalciumakamprosat (motsvarande cirka 233 mg akamprosat). Enterodrageringen skyddar den aktiva substansen från nedbrytning i magsyran och säkerställer absorption i tunntarmen. Hjälpämnen inkluderar krospovidon, mikrokristallin cellulosa, magnesiumsilikat, talk och metakrylsyra-etylakrylatsampolymer (enterodragering). Tabletterna är vita, ovala och märkta med "333" på ena sidan. Förpackningen innehåller vanligtvis 84 tabletter, avsedda för två veckors behandling vid standarddosering. Tabletterna bör förvaras vid rumstemperatur och skyddas mot fukt. Det enterodragerade skiktet ger tabletterna en svagt glansig yta och bör inte avlägsnas genom krossning — detta förstör den gastroresistenta formuleringen.
Standarddosen för vuxna med kroppsvikt över 60 kg är 666 mg (två tabletter) tre gånger dagligen — totalt sex tabletter (1 998 mg) per dag. Vid kroppsvikt under 60 kg reduceras dosen till fyra tabletter dagligen (två på morgonen, en på lunchen, en på kvällen). Tablettantalet kan uppfattas som högt, men dosen motiveras av substansens låga biotillgänglighet (se mekanism-avsnittet).
Tabletterna sväljs hela med vatten. De ska INTE krossas eller tuggas — enterodrageringen är nödvändig för korrekt absorption och skydd mot magsyranedbrytning. Tabletterna kan tas med eller utan mat, men absorption förbättras marginellt vid intag på fastande mage. Regelbundenhet i dosintaget är central — akamprosat har en kort halveringstid och behöver delas i tre dagliga doser för att upprätthålla terapeutiska plasmanivåer.
Behandlingen bör inledas så snart som möjligt efter avslutad avgiftning, idealt inom 48–72 timmar efter sista alkoholintaget. Rekommenderad behandlingslängd är tolv månader — detta är baserat på de kliniska studier som dokumenterat effekten, och kortare behandlingstider har visat lägre effektivitet. I min kliniska erfarenhet ser jag ibland patienter som vill avsluta behandlingen efter tre till sex månader "för att det går bra" — jag avråder från detta, eftersom risken för återfall kvarstår och det farmakologiska stödet har visat bäst effekt vid fortsatt behandling under det kritiska första året.
Om en dos missas tas den inte i efterhand — patienten fortsätter med nästa planerade dos. Dubbla doser ska aldrig tas som kompensation. Vid avslutning av behandlingen efter rekommenderad tolvmånadersperiod behövs ingen nedtrappning — akamprosat saknar beroendeframkallande egenskaper och kan utsättas abrupt utan abstinenssymtom.
Akamprosat verkar genom att modulera glutamaterg neurotransmission i centrala nervsystemet — en mekanism som direkt adresserar den neurobiologiska obalansen som kronisk alkoholexponering skapar. Vid långvarigt alkoholbruk anpassar hjärnan sig till alkoholens hämmande effekt (via GABA-systemet) genom att uppreglera excitatoriska glutamatreceptorer, särskilt NMDA-receptorer. När alkoholen plötsligt försvinner — vid avvänjning — kvarstår denna överaktivering och ger upphov till ett tillstånd av glutamaterg hyperexcitation.
Denna hyperexcitation manifesterar sig kliniskt som ångest, rastlöshet, sömnstörningar, irritabilitet och — kritiskt — ett intensivt sug efter alkohol. Hjärnan "vill" tillbaka till det tillstånd den anpassat sig till. Akamprosat modulerar NMDA-receptorer och metabotropa glutamatreceptorer (mGluR5) på ett sätt som dämpar denna överaktivering utan att helt blockera glutamatsignalering. Resultatet: det neurologiska suget minskar, ångestnivån stabiliseras och patienten kan fokusera på beteendeförändring utan att ständigt kämpa mot en överväldigande biologisk drivkraft.
Akamprosat interagerar även med kalciumkanaler och GABA-B-receptorer, men NMDA-modulationen anses vara den primära verkningsmekanismen. Substansens kemiska struktur — den är en analog till aminosyran taurin — förklarar dess naturliga integration i hjärnans signalsystem och bidrar sannolikt till den exceptionellt milda biverkningsprofilen.
Farmakokinetiskt har akamprosat en biotillgänglighet på enbart 11 procent, vilket förklarar den relativt höga dagsdosen. Substansen metaboliseras inte — den utsöndras oförändrad via njurarna, vilket innebär att risken för läkemedelsinteraktioner via cytokrom P450-systemet är i praktiken noll. Maximal plasmakoncentration nås efter fem till sju timmar, och steady state uppnås efter sju dagars regelbunden dosering. Halveringstiden är 13–33 timmar, men den effektiva terapeutiska nivån upprätthålls bäst med tre dagliga doser. En viktig klinisk aspekt av den renala utsöndringen: vid åldersrelaterad njurfunktionsnedsättning (vanligt hos äldre patienter) bör kreatininclearance beräknas innan behandling inleds, och dosjustering övervägas vid GFR mellan 30 och 50 ml/min. Proteinbindningen är försumbar, vilket bidrar till den låga interaktionsprofilen.
Akamprosat är godkänt för upprätthållande av nykterhet hos alkoholberoende patienter efter genomförd avgiftning. Behandlingen är avsedd som tillägg till psykosociala insatser — inte som ensambehandling. Socialstyrelsen ger akamprosat prioritet 2 i sina nationella riktlinjer, vilket innebär att det betraktas som en högt prioriterad intervention med god evidens.
Den typiska patienten som drar bäst nytta av akamprosat har ett nykterhetsmål (total avhållsamhet snarare än kontrollerat drickande) och upplever ett påtagligt sug efter alkohol under de första månaderna efter avgiftning. Patienter med hög grad av glutamaterg dysreglering — kliniskt manifesterat som ångest, sömnstörning och rastlöshet under tidigt nykterhet — tenderar att svara bäst.
En Cochrane-metaanalys (Rösner et al., 2010) som inkluderade 24 randomiserade studier med totalt 6 915 patienter visade att akamprosat signifikant minskade risken för återfall till tungt drickande och ökade andelen dagar av total avhållsamhet. Number needed to treat (NNT) beräknades till 9 — det vill säga att nio patienter behöver behandlas för att en ytterligare patient ska upprätthålla nykterhet som inte hade gjort det utan behandling. Effekten var mest uttalad hos patienter med ett nykterhetsmål (total avhållsamhet) jämfört med dem som syftade till kontrollerat drickande — en kliniskt viktig observation som styr urvalet av lämpliga patienter.
Akamprosat ska inte användas vid känd överkänslighet mot kalciumakamprosat eller något hjälpämne. Den mest kliniskt relevanta kontraindikationen är nedsatt njurfunktion — eftersom akamprosat utsöndras enbart renalt (ingen levermetabolism) kan ackumulering ske vid GFR under 30 ml/min. Gravt nedsatt njurfunktion (GFR under 30) utgör en absolut kontraindikation, och vid måttligt nedsatt funktion bör dosen reduceras och serumkreatinin monitoreras.
Svår leverinsufficiens (Child-Pugh C) utgör formellt en kontraindikation, trots att akamprosat inte metaboliseras i levern — anledningen är begränsade säkerhetsdata i denna population och den generella sjukligheten hos patienter med dekompenserad leversjukdom. Vid mild till måttlig leversjukdom (vanligt hos alkoholberoende patienter) behövs dock ingen dosjustering — en klinisk fördel jämfört med disulfiram.
Graviditet och amning utgör kontraindikationer på grund av bristande humandata. Djurstudier har visat embryotoxicitet vid höga doser. Barn och ungdomar under 18 år bör inte behandlas med akamprosat — säkerhet och effekt har inte studerats i denna åldersgrupp. Patienter med porfyri bör informeras om att data saknas och behandling bör ske med försiktighet.
Läkemedelsinteraktioner är praktiskt taget obefintliga — akamprosat varken metaboliseras via eller påverkar cytokrom P450-enzymer. Det kan kombineras med disulfiram (Antabus), naltrexon och SSRI-preparat utan kliniskt relevanta interaktioner. Alkohol påverkar inte akamprosat farmakokinetik, men det farmakologiska stödet förväntas vara mest effektivt hos patienter som aktivt strävar efter nykterhet. Akamprosat kan med fördel kombineras med disulfiram (Antabus) — de verkar via helt olika mekanismer och ger ett bredare farmakologiskt skydd. Denna kombination används vid flera svenska beroendemottagningar för patienter med svår beroendeproblematik.
Akamprosats biverkningsprofil är anmärkningsvärt mild. Den vanligaste biverkningen är gastrointestinala besvär — framför allt diarré, som rapporteras hos 10–15 procent av patienterna. Denna biverkning är vanligtvis dosberoende, mild och övergående. Den tenderar att minska efter de första två veckorna och kan hanteras med kostanpassning (undvikande av feta och kryddiga måltider) och vid behov kortvarig loperamidbehandling.
Andra vanliga biverkningar (1–10 procent) inkluderar illamående, magsmärtor, flatulens, bukdistension, klåda och hudutslag. Huvudvärk och yrsel förekommer men är ovanliga. Den samlade biverkningsbördan är i kliniska studier jämförbar med placebo, vilket gör akamprosat till ett av de mest tolerabla läkemedlen i den beroendemedicinska arsenalen.
Sällsynta biverkningar (under 1 procent) inkluderar förvirring, depressionsförsämring, förändrad libido och allergiska reaktioner. En paradoxal ökning av alkoholsug har rapporterats i enstaka fall under behandlingens inledning. Psykiatriska biverkningar är ovanliga men bör monitoreras — beroendepatienters samsjuklighet med depression och ångest gör det ibland svårt att särskilja läkemedelsbiverkningar från underliggande tillstånd.
Min kliniska observation: det tablettantal (sex stycken dagligen) som krävs vid standarddos uppfattas av en del patienter som överväldigande och kan påverka behandlingsföljsamheten negativt. Jag brukar diskutera detta öppet vid behandlingsstart och betona att varje tablett är relativt liten och att tredelningen av dosen har en farmakologisk grund. Patienter som regelbundet klarar att ta sina tabletter har i min erfarenhet påtagligt bättre behandlingsutfall. En tabletthållare med fack för morgon, lunch och kväll kan vara ett enkelt men effektivt hjälpmedel för att säkerställa regelbundenhet. Partnerstöd — där en närstående påminner om tablettintag — har i observationsstudier visat sig förbättra behandlingsföljsamheten väsentligt.
I Sverige är akamprosat receptbelagt. Via 2Rok kan du genomgå en digital medicinsk bedömning och få akamprosat receptfritt utskrivet om behandlingen bedöms lämplig. Den medicinska granskningen säkerställer att du inte har kontraindikationer och att akamprosat är rätt val för din situation.
Du kan akamprosat köpa via svenska apotek med recept, eller via onlineapotek som 2Rok efter digital läkarbedömning. Preparatet finns under varumärket Campral och i generiska versioner. Priset varierar, men generiska alternativ är vanligtvis billigare. Kostnaden kan delvis täckas av högkostnadsskyddet vid förskrivning inom godkänd indikation.
Till skillnad från Antabus utlöser akamprosat alkohol-kombination ingen obehaglig fysisk reaktion. Akamprosat är dock avsett att stödja nykterhet — att dricka alkohol under behandlingen motverkar syftet. Substansen verkar genom att minska suget, men den eliminerar det inte helt. Om du dricker under behandlingen bör du inte avbryta akamprosat — fortsätt ta tabletterna och diskutera återfallet med din behandlare. Återfall är en del av sjukdomsförloppet, och akamprosat behåller sin effekt även efter enstaka episoder.
Informationen på denna sida är avsedd som allmän vägledning och ersätter inte professionell medicinsk rådgivning. Rådfråga alltid en läkare eller farmaceut innan du påbörjar, ändrar eller avslutar en behandling.
Marlene Gunnarsson
Verifierad ägare
23 mar 2026
Jag är mycket nöjd med kvaliteten och förpackningen.
Victor Abrahamsson
Verifierad ägare
11 mar 2026
Enkel och säker beställning. Jag kommer att handla här igen.
Lillemor Johansson
Verifierad ägare
04 mar 2026
Produkten stämmer exakt med beskrivningen och kom fram i perfekt skick.
Leila Arvidsson
Verifierad ägare
02 mar 2026
Jag är mycket nöjd med kvaliteten och förpackningen.
Yvonne Nilsson
Verifierad ägare
01 mar 2026
Jag är mycket nöjd med kvaliteten och förpackningen.
Dr. Björn Hellström är specialist i beroendemedicin och verksam som överläkare vid beroendecentrum på Södersjukhuset i Stockholm. Han avlade sin läkarexamen vid Karolinska Institutet 1998 och genomförde sin specialistutbildning i psykiatri med tilläggsspecialitet i beroendemedicin vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. Dr. Hellström är aktiv medlem i Svensk Förening för Beroendemedicin och i International Society of Addiction Medicine (ISAM), och har medverkat i flera nationella vårdprogram för behandling av alkoholberoende.
Med nära tjugofem års klinisk erfarenhet av patienter med alkohol- och substansberoende har Dr. Hellström byggt en djup förståelse för beroendesjukdomarnas biologiska, psykologiska och sociala dimensioner. Hans forskningsintressen omfattar farmakologiskt stödd avvänjning, återfallsprevention och jämförande studier av disulfiram- och akamprosatbaserade behandlingsprotokoll. I sitt patientarbete betonar han att farmakologisk behandling alltid bör kombineras med psykosociala insatser — läkemedlet är ett verktyg, inte en lösning i sig.
Dr. Björn Hellström